Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

snabba rum

 

om glas:

 

genomskinligt är doktorns handslag

anonymt, jag vill fråga:

 

är

                      tiden  slut

 

på väg ifrån

landar helikoptern försiktigt

får sjukhuset

se mjukt ut

 

från våning fem

är man över skogen

himlen börjar

på våning fem

är man under

våningar sex till tolv

 

hockeymålvakten

körde ihjäl sig

hade en mask som i skräckfilmen

rörelseenergin avtog för fort

glaset höll inte

 

bara den dödes kropp

är bevis för liv

                      och död

 

hela tiden fabrikens rörelse

av prylar vi ska lämna

 

om lingon:

 

den som födde

krymper alltid genom år

till

den nyföddes längd

 

spritar händerna

för att ta

influensan till de drabbade

 

bara låna, ingå i försvinnandet

 

om lingonen gjorts större

människorna mindre

jag ser

fyra personer bärga ett lingon

men det kommer i rullning

dödar ett barn

som bara följt med

för att se och lära

allt

om innanförskapet

 

om träd:

 

droppställningarna

är de sjukas träd

på sängarna

mull, lövhögar bränns

Ganges stränder

 

glider över horisonten

i en egen båge

mellan andras bågar

 

att förstå, ändå leva vidare

är det beröm, att förstå

att ensamdö, oftast

i ett rum

 

sockervadd tränger ur tandköttet

ser fint ut när vi ler

innerst inne

är leendet en substans

kanske en grå, har aldrig varit så djupt

 

in

 

som ett moln

viker undan, viker under, viker papper till en svala

för trädets skull

 

om unga och mer träd: 

 

ovanför dörren en siffra

nedanför siffran dörren

du är framför dörren

på väg in

jag väntar utanför, ungdomar

längre bort - skriker att de är

ungdomar längre bort

 

du kommer ut ur

fast lättare

av ett tvång du lämnat, flyttat

gradvis flyttat

 

sedan ska du hämta det igen

som ungdomarna

längre bort, ska hämta sina

                               debuter

 

hela tiden

nya bränslestavar mot gamla, oklar

övergång till pärlband av radhus

där förut

skog fanns

 

när hus är färdigbyggda

växer de inte

 

skogen lurar runt om

 

gömmer sig, sorg över radhusen

de vilar

hålls uppe av döda träd

 

kan vi inte ta av oss själva, samsas i avverkningen

 

kan man inte göra en stol

av skelettdelar, eller bestick

fast det säljer inte, reklam görs för andra

tillstånd

 

tonårskroppar som passerar i snabba rum.

 




Fri vers av Christer Eriksson
Läst 958 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2010-08-19 21:18



Bookmark and Share


  Moa Martinsson
Läser om och om igen. Gillar, ogillar. Älskar.
Du är bra!
2010-10-21

  Mikael Lövkvist
En dikt som heter snabba rum och som kräver och förtjänar en sakta läsning. Läste den för snabbt då den var nypublicerad. Läste den nu sakta tre gånger och den tog fast. Djupt. Den här dikten (upplever jag) blir som bäst då man stannar och smakar på stroferna. Det skulle vara intressant att höra dig läsa denna. Vilket tempo skulle du själv välja, undrar jag nu. Gillar hur bilderna på och från sjukhuset rör om i mig. Kommentaren från femte våningen är mycket träffande. Den strof som jag stannade allra längst vid var:

"den som födde



krymper alltid genom år



till



den nyföddes längd"


och jag tänker, jo, så är det sannerligen. Gillar kontrasten också mellan det snabba prylsamhället och brandrökens nästan tidlösa resa runt Ganges himlar. Det här "ingåendet i försvinnandet" som du också tidigare berör, och ofta (tycks det mig) kommenterar och bearbetar i dina dikter.

Jag slås alltid av ditt samvete då jag läser din dikter. Vad jag menar är hur de kallar till samvete. Jo, jag tycker det skulle vara fullt rättvist om vi skulle bygga lite hus av våra ben. Varför ska träden stå för allt virket? Som oftast kommenterar dina dikter subtilt men likväl kraftfullt på det moderna samhällets sjukdomar: Hur vi behandlar varandra, hur vi inte tar hand om de svaga eller gamla, hur cyniskt vi skaffar och hanterar bränsle, osv. Jag håller med Anna här nedan och skriver under på att din författarröst är viktig. Det är livsviktigt att intelligenta människor med samvete gör sig hörda. Jag är ingen idealist, men i den meningen kan poesin och författandet påverka. En läsare i taget.

Det blev en lite längre kommentar som ändå känns otillräcklig för att den missar många av diktens mera subtila nyanser. Men vad fan det handlar om att skriva en kommentar och inte en uppsats, så det får bli som det blir :-).

Nu ska jag avrunda och grunna vidare på varför duet (diktjaget, som jag läser det) ska hämta det igen:

"du kommer ut ur



fast lättare



av ett tvång du lämnat, flyttat



gradvis flyttat







sedan ska du hämta det igen"
2010-09-18

  Anna Frölander
Det här är en överblick över människovärlden, en resa ovanför en spegel som speglar oss själva. Här upplever jag det som att du delvis gått tillbaka till ett mer spretigt sätt att skriva (så som du gjorde för en tid sedan) men samtidigt är språket mer avskalat, mer poetiskt berättande, på det sätt som du på senare tid skrivit och som slår mig med häpnad. Visst finns det en doft av Birgitta Lillpers. När skrivandet känns så här levande, så blir det otroligt inspirerande att själv skriva mer. Jag kan inte plocka ut något… Kan i alla fall påpeka att jag tycker fantastiskt mycket om på det sätt som du startar upp delar, t.ex: om glas, om lingon. Fortsätt skriv. Det behövs. Du behövs.
2010-09-09

  Mr Lindemann VIP
Ambitiöst är anslaget till denna text
formen är splittrad och där tycker jag
att missbruk av radbryt tyvärr är på väg att skymma vad textens innehåll vill ha sagt. Känner att du är experimentell då du i dina texter använder radbryt. Jag kan tycka att du anser dig vara innovativ då du
inte sätter punkt eller placerar ut kommatecken
i dina texter. Det kan även anses vara vågat av dig
att börja en ny rad med liten versal

allt detta kan leda till begriplighetssvårigheter av själva texten

Var innehåll vittnar om existensens tillkorta kommande i det som kallas livet, ett nihilistiskt grepp som i sig är begripligt

Annars kan jag tycka att olika secenarior som du även bygger upp texten är intressant
2010-08-21

  Daniel_78 VIP
snabba cash, snabba rum, det känns ohälsosamt.

jag får återkomma till denna texten då jag inte lyckas ta in hela nu. men om glas tycke jag mycket om. glaset höll inte. och hockeymasken.
droppställningarna
är de sjukas träd - är en annan sjukt trevlig liknelse.
2010-08-20

  Lena Krantz VIP
Dystopi när den är som bäst!

Visst finns det mycket mycket som är fel men det finns faktiskt också ett och annat som är rätt. Å andra sidan pekar ju den här dikten på det som är fel och det blir väldigt rätt!

Fast ungdomar är inte så dumma som de verkar (i alla fall i grupp).
2010-08-19

    Melona
snabba rum. jag läste dikten så, först. snabbt. men tappade fokus några gånger, snubblande på orden. det här är ingen snabb dikt, det är poesi att smutta, suga på och dra in, långa halsbloss. jag festar nu. torsdagsfestar, för vet du vad, christer, lääänge har jag gått och hoppats, hoppats på att du skulle publicera nytt här. jag är glad. för du får mig alltid att känna, tänka och fundera och jag vill det, behöver det. dina straffsparkar på samtiden och den mänskliga makten och vanmakten över det som bara tycks bli, ja, det är väl kanske inte så din intention är men för mig blir det så när jag läser.

bildrikt. spännande och förbannat intelligent och väl sammanhållet. inledningen, där om glas - en hint till doktor glas?!
eller timglasets doktor, den som mäter hur sjuk tiden är, eller hur lång livslängd det är kvar?!

favoritstycken:

"från våning fem



är man över skogen



himlen börjar



på våning fem



är man under



våningar sex till tolv"

och

"när hus är färdigbyggda



växer de inte







skogen lurar runt om"
2010-08-19

  Gunnar Odhner
Får en stark känsla av förgänglighet, av ett samhälle, som spottar ur sig prylar, ett som naturen hotar erövra, en vilsenhet, ett stillastående, som dör bort eller redan är dött.
Originellt, spännande att läsa.
2010-08-19
  > Nästa text
< Föregående

Christer Eriksson
Christer Eriksson