Över blankslitet läder faller
gårdagens skuggor

oändliga är våra vandringar
mot okända mål

då ur unikheten plötsligt,
en förlängd arm sträcks ut
från en gränd vars namn
fallit i glömska

ibland endast
som ett fingertoppsmöte

någon enstaka gång
träder ett nytt universum
ur en mörk passage
och sveper en varm vind
omkring frostbiten vandrare
som förvandlas
till en uppåtstigande röd ros
i nästa gathörn.