på väg till dig
med nakenheten i bagaget och uppsluppenheten i vindrutan
regnet smattrar i takt med accelerationen
och vägen den är allt annat än rak

på väg till dig
med din blick i minnet som väcker de mörkaste nätter
som vätar de torraste av öknar och fyller min längtan
med förkrossande åtrå

för bilden är så tydlig, hur du står bredvid mig vid kanten till Universum
målningen fulländas av din hand i min och vi bygger nya världar med vår blotta närvaro

på väg till dig
med oskuldfulla tankar i bröstfickan och dåtiden flimmrar
förbi i backspegelns nedtonade glas
där gränsen till det nya landet redan är passerad
och returen är förbi min ångest

jag lämnar mitt liv i din famn,
lämnar min historia i minnets sarkofag
jag lämnar mina fotavtryck på stranden
och väntar på vågen som ska skölja
och förnya

på väg till dig
med minnet av mönstret som fångade
mig fast i burar av härdad betong
på väg till dig
för att bli en människa som älskar utanför krav

på väg till dig
för visa att jag håller ditt hjärta
i min öppna hand