Hon betraktar honom i månsken
Hans ögonglober som glittrar
Och hans lysande vita kropp

Han ser henne inte
Han ser bara vattnet
Som blänker nedanför

Hon börjar springa
Vill prata med honom
En sista gång

Men han tar klivet ut
Innan hon hunnit fram
Och hon ser sin älskade falla

Hon skriker, men när han
Äntligen höjer blicken
Är det redan för sent

Hon ser honom sjunka
Ner i mörkret för att
Aldrig möta ljuset igen

Och hennes tårar
Glittrar nu mer än vattnet
Någonsin kommer att göra