Käftsmällarna blir till vardagsmat och motgångar den enda vän man kan lita på!
Frusenheten är fast i sitt vemod
och tragedier är blott en vindpust
där finnes sanningar bakom fasader,
blott ensamheten fortskrider.

En enkelhet stirrar in i ögonvitornas rödsprängda vardag
så fyllt av rodnader som skyller krigen på varandra.

En förkrossande fantasi hånler mot suicida tankar
där tidig vänskap med hopp och kärlek rinner ut långsamt vid rännstenens nedspydda gråhet.

Att världen snart ska förgås, ser vi redan genom våra skitiga fönsterrutor
där domedagsprofetior står på kö in till de räntebetalningar som ihopsamlade harmonier äger.
Att tillvaron suddas ut av ett fåtal giriga fingrar och vi väntar allena på ett arbetet ska utföras av någon annan, ser vi genom våra ihopdragna pupiller.

Käftsmällarna blir till vardagsmat och serveras som dagens rätt vid ett bord där några få utvalda befinner sig.
Vi andra sjunker sakta ned i kvicksandens beslöjade värld, och där skiter vi fullständigt i livet. Just för att att livet skiter fullständigt i oss.

Mantrat fyller vår hjässor med ord som skrattar ut sina ekon i lysrörsfyllda korridorer med gråklottrade väggar. Vinden pinar utanför och skenet av den bedragna själen tittat apatiskt mot en omgivning som slutade att bry sig så fort problemen kunde smitta.

Frusenheten är fast i sitt vemod
och tragedier är blott en vindpust

Vi hörs! - eller hur?