en del av er som hundra år gamla
likgiltiga och sargade av livets grymhet

en del av er
som det barn ni lämnade kvar på eran flykt
oskyldiga och vilsna

ni vet allt om livets svåra
men kärlek och trygghet vet ni ingenting om

antingen

hud
hård som sten
med pansarglas som yttre skal

det finns ingen öppning i din blick
som jag kan fånga

eller
utlämnad och sårbar
som ett litet barn utan skydd

lägg din smärta på mig
om jag kan minska din ångest
lägg den på mig
om jag kan lätta din börda
låt mig bära en del av den