Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

låt mig för en stund bära dig


en del av er som hundra år gamla
likgiltiga och sargade av livets grymhet

en del av er
som det barn ni lämnade kvar på eran flykt
oskyldiga och vilsna

ni vet allt om livets svåra
men kärlek och trygghet vet ni ingenting om

antingen

hud
hård som sten
med pansarglas som yttre skal

det finns ingen öppning i din blick
som jag kan fånga

eller
utlämnad och sårbar
som ett litet barn utan skydd

lägg din smärta på mig
om jag kan minska din ångest
lägg den på mig
om jag kan lätta din börda
låt mig bära en del av den




Fri vers av Postgård
Läst 549 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-08-15 23:44



Bookmark and Share


  Anna*
Oj, så starkt att jag ryser! Skickligt gott och varsamt.
2010-10-08

    vilgot hellros
fanastiskt och bra skrivet!
2010-10-06

  Johan Bergstjärna VIP
Det är kärlek!
Härligt skrivet.
2010-09-07

  Line W
Fantastiskt fint!
2010-09-06

  Skymning Blå VIP
Känns som det finns en blues någonstans i texten
Bra flyt i raderna
Blir bokmärke
AE
2010-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Postgård
Postgård

Mina favoriter
Sotare
I mig