hon ser hans mörka gestalt
springa med stora kliv över gatan
för att hinna med bussen
hon just steg av

i samma gamla förortskvarter
på samma gamla torg

kvickt pressar hon fingrarna mot knappen
på bussdörren i ett försök att stoppa bussen
bussen lämnar stationen

den mörka gestalten stannar upp
hans gråblå ögon möter hennes
uppgivna blick

de läser av varandra

blicken hon möter känner hon igen
hon har sett den i någon annan
den säger henne;

se bort
se ej på mig
jag är skräp

din rena blick
slår hål i min dimmiga
jag ser dig ej klart

jag inget samvete bär
ingen sympati jag ifrån dig begär
jag är skräp

så se bort
se ej på mig
för jag inget i gengäld kan ge dig