det är höst i sensommarvinden i år

med regn som baddar våra kinder

tycks sorgen lättare att uthärda

till och med plommonträdet förstår

när vi skördar dess omogna frukt

från dignande grenar som hotar att knäckas

oförberedda undrar vi

varför mänskor dör innan man sagt farväl

varför vi aldrig lär oss hur korta ögonblick kan vara

          men våra älskade får minnas oss glada;

sorgen ser de först när de betraktar oss från sin himmel

vem har målat sorgstråk i sensommarvinden i år?

dessa skimringar av sot mot brustna tårar,

saknaden som följer oss vart vi går,

som ikläder hösten dess sorgdräkt

och som rör sig likt vågor

           i ett aldrig sinande tidvatten

© Birgitta Wäppling, 16 augusti 2010