ett solkattsleende
som inte fastnade
på väggen påminner mig om Chesire

fönstret agerar
både spegel och förstorningsglas
bränner ned maskerna från
våra ansikten

ta till flykten känns så
onödigt
när man får lov att fylla tomma lungor med rök

vi vill fånga det som inte
fångas vill
framförallt om det inte syns

men att famla i blindo
så som vi
kommer inte ge oss någon framgång

spotta mig i anletet
sparka in mina revben
att betala med masochism
är alltid mycket lättare

folk är så fulla av
skit
och motsägelser
vi vill ha makt
vara underlägsna
tortera
bli torterade
känna mod
känna rädsla

inför insikten att vi alltid
är oförmögna att vända