Ibland får livet mig att häpna över människors uppträde.

Utan att de ens bryr sig så sårar de känslor.

De vänder om och går och låtsas som ingenting.

De har nog ett samvete där pölen är grund

för de reflekterar aldrig över sitt sätt.

De lämnar genom att bara vända på klacken och gå.

Att sen den sårade står kvar med såren

det är inget som berör dom alls.

Att be om förlåt blir för dom som att bestiga berg.