De ljusa kvällarna spär ut mitt bläck

Långt innan orden fäst de dunstar bort

Och kvar på sidan finns ej minsta fläck

Knappt något färdigt versmått jag förmått


Av vintermörkret böjd, så introvert

jag fyllde ark på ark med stora ord

men juni kom och nu jag lyfter tvärt

min skumma blick mot ljuset ovan jord


Jag ser det blomma och jag känner liv

det glittrar uti varje sjö och å

Det ger min dikt ett annat perspektiv


På avstånd ifrån hösten vågar då

min tanke ge sig av så lätt och fri

och ordlöst vandra diktandet förbi