Ett dopat troll
ställer svidande frågor.
Hon bor i min pannlob
och går ut och röker
på balkongen.

Doften av solvarm betong
och jag är sju våningar upp
i rabatternas tid
och nyponrosornas månad.

Hissen lever.
Den är en sjungande muskel
som vill imponera.

Härifrån har bilarna inga hjul.
Deras tak är skalbaggar.
Fotbollen lämnar aldrig asfalten
när den studsar mot garageporten.

Björkarnas kronor med veckogamla blad
mäter mig.
Jag har vuxit sen förra våren,
men inte så mycket.

På dörren till mitt sovrum
finns långa öron,
intarsia.

Förorten är ren
på håll.
Från min utkiksplats
bildar gatorna frågetecken.

Ändstationen är också anhalt
för unga drömmar om ett
lättjefullt liv.
Idag är de äldre
än någon generation före dem.

Sandplaner. Väggar med klotter.
Observera, ingen graffiti.
Detta var före enleveringen
av oskulden.

Rekord sattes på löpande band.
Vi anvisades plats i ett skolsystem
fritt från val.

Nu växer mossa på trollets flint.
Efternamnen har flyttat utomlands.
På denna höjd där klossformad turbulens
rör om minnena,
är luften förhoppningsfull.

Men röken från trollets balkong
håller mina händer
i ett polisgrepp bakom ryggen.

- Vem är du idag?