vi stod i tystnad


hans händer i mitt trassliga hår
bröstkorgen tätt intill min rygg

som tryggt inger
du kan luta dig emot mig

jag fyller mina lungor med luft
och andas lugnt ut

senare den kvällen

våra händer
söker
möter
hittar

varandras bland all naken hud

som en självklar sak
som om det alltid varit så
somnar vi in med sammanflätade fingrar

efteråt
vill jag minnas
att det finaste med honom var

när han broderligt
lade sin arm över mina seniga axlar
och omsluter mig med sitt närvarande
promenaden ner från utsiktsplatsen
den sensommarkvällen