Närhet
vi stod i tystnad
hans händer i mitt trassliga hår
bröstkorgen tätt intill min rygg
som tryggt inger
du kan luta dig emot mig
jag fyller mina lungor med luft
och andas lugnt ut
senare den kvällen
våra händer
söker
möter
hittar
varandras bland all naken hud
som en självklar sak
som om det alltid varit så
somnar vi in med sammanflätade fingrar
efteråt
vill jag minnas
att det finaste med honom var
när han broderligt
lade sin arm över mina seniga axlar
och omsluter mig med sitt närvarande
promenaden ner från utsiktsplatsen
den sensommarkvällen