Jag bygger ett tak
som skydd mot förväntningarna
bakom mig reser jag en vägg
av betong och gammalt trä
för att slippa se det som varit
framför mig är en dimridå,
där krävs inga barriärer
men jag skapar en ändå
till vänster min familj,
till höger fyra främlingar
jag snickrar på en smidig ursäkt
och stänger också dem ute
nu finns bara den
mjuka marken kvar
trasiga händer gräver
det doftar av jord och mörker
trasiga tankar återuppstår
här trivs jag bra