När jag ber om att få ordet
då smiter ni
om nån annan vill tala
det skiter ni i
vet inte vad man säger
kallas brist på respekt va?
ingen bryr sig nu
om nåt är genuint och äkta

snubblar runt på frekvenserna
världen är skev
det första man hör
är nån dokusåpa elev
nån snubbe som gjort tonårspop
i tjugo, trettio år
och inte vågar stå för sina gråa hår

det är likadan artist
lika beat och musik
samma lika melodi
allt ska va sig likt
men jag sätter mig vid ratten
släpper på bromsen
det är fan dags
att nån kör upp en väg för konsten

så imorgon när du vaknar
då föds den på nytt
och den ska krossa alla lagar
som den hitills lytt

men det är synd om människorna
som tittar på
medans dammet blir till råttor
i alla vrår
de kryper fram
tär på deras liv
kan man utplåna packet
medans det finns tid

de kommer närmre
råttorna samlas i trupp
och feta gubbar med träsmak
kan inte resa sig upp
för arslena har sjunkt
för djupt i fåtöljen
och papprena
ligger så tryggt i portföljen

men råttorna gnager
gubbarna svälter
vi tar ett ben i taget
tills hela skiten välter