att få är mig förunnat
så liten min kärlek är
mot en helighet det bär
så få är två förkunnat

blott förvirrad i ett djup
så svart i sin sarkofag
längtan blir ljuset i dag
när vinsten finnes vid stup

kan ett hjärta brista allena
där klostret fryser sin is
ett jag kastas blott omkull

jordfäst de känslor så rena
blundar vid stormens ljuva bris
ett allt för kärlekens skull