Den kvällen fick kärleken fäste. En främling, vars namn du uttalar i mörker, lär känna din kropps språk, och jag förvärvar det, gör det till kunskap, inom mig, om flicka i hastig rörelse; samlad kunskap om dig. Vi var en hemlighet gamla. Vi var, tveklöst, den tydliga summan av mötet mellan storstad och landsbygd, av mötet mellan hög luft och låga temperaturer, av mötet mellan möjlighet och hinder, av mötet mellan dåtidens fotografier och nutidens ord, av mötet mellan motiv och impuls, vi var summan av mötet mellan förälskad hud och hudens förälskelse.


Få vet att berätta om denna vår skärningspunkt, alla ropar ut dess interpunktioner, ändå säger jag dig: du e min, du e min. Flicka upplever mig, i skeendet naken; jag själv, jag mäter henne, jag mäter dig. Med både blick och hjärta. Inom oss gick stillhetens årstider ur tiden. Och december blommade. Atmosfär av A, du är: Ägarinna av min uppmärksamhet, ägarinna av min potential. Jag kallar nu på dig, jag gör det i sömnen, jag lockar dig med beslutsam närvaro, med beslutsamhetens närvaro. Liv och dröm, vacker!

Lev, nu. Dröm, nu.