jag skriver nästan ingenting under flera veckors tid som små andetag fyller mina lungor och min röst bär knappt mig längre upp för trapporna eller ens nedför backarna där allt verkar rulla pengar sprit skit kärlek och världen förbi


utanför fönstret och utanför dörren hör jag och ser jag saker som rör sig ibland skrattar de eller skriker och ibland verkar de göra mest ingenting som att vänta på en buss eller en person som är sen tanken som slår mig är att det är jag


det finns nog de som skulle säga att jag lever de har sett mig på kontor på gator i affärer en del har till och med sett mig hemma och borta hos andra men ibland undrar jag när väggarna knarrar likt spöken som spricker av tristess och bakom väggarna alla ord utan mening i hjärtat inget alls


tog ledigt en tid och då tog jag allt som är bra vin sol vänner ensamhet men de säger att för mycket av det som är bra är aldrig bra och de frågar hur jag mår och rent konsekvent svarar jag att jag mår bra för att hålla stilen men ibland


i horisonten det nya landet i ryggen mot väggen alla brända broar och brinnande sjunkande skepp frågar jag mot bättre vetande hur det känns och sömnlösheten vrider mig i tre dagar bilderna varvas om varandra händerna når inte längre hud det rinner ner längs ben erövringen av gamla kroppar och nya världar raderar all historik flera gånger är jag rädd att jag gjort någonting dumt för ensamheten jag lämnar

mina stavfel, fuck em