svag är min morgon av sol
dag är frusen iskall pol
jag ser inte serenader av ljus
vag är gränslandets brus

kan, blir min förväxta piedestal
sann, är sagan förutan mitt kval
man, är en brusten filosofi
han är ett jag förlorad uti

förstörelsen är mina rörelser som lider
förströelsen är minnet som blickar sprider

utan är ett hjärta flytt sitt blod
lutan som strängar spelar mod
rutan som tillbaka ständigt sänder
mutan ger kortsiktig vy som vänder

du flyttar min värld till branten
nu står jag vid just den kanten
itu är hjärtslag bundna vid minnet
tabu rustar sitt enda sinne

hör hur rösten följer vindens bris
gör hur rösten kallar inom devis