Då log vassen

då stod kvällen stilla

som av hänsyn

Undren var glaskulor

i botten på en vattenfylld kruka

fri från passager

tillbaka

eller framåt

Nu

var lösen

Inget annat var känt

Senare skulle blicken höjas

för att brännas

av förväntan

men än fanns bara

en inbjudan

att stanna upp

I leendet

I tilliten

I stillheten