ögonblicket passerar sig själv

när detta upptäcks
är det förbi


bladen vänds

för att se tecknen under den gamla smutsen
måste de skrapas fram
för att tyda dem byter jag glasögon

det ytliga är ytligt
smutsen inget annat

än skalet runt min person


ett stilla regn

och tillfället spolas iväg
medan jag sträcker mig bort från saknaden

utan att nå