Kom och hjälp mig och smaka!

Vilan stirrar mig i ögonvitorna, rundgången blir lika lomhörd som viljan att ta sig till det fabricerade målet som hägras. Enkelheten hånskrattar mig i ansiktet då jag valt att ta serpentinvägarnas genskjutna antiparadis.

Tro inte att jag suktar efter kroniskt förvrängda ljudkulisser som stormar runt min vardag. Tro att jag saknar längtan efter det lugn som stormens öga ger. För runt mig ser jag orkanerna förgöra allt på sin väg och där står jag mitt i kaoset och inser det kalla faktumet.

Jag vill bara ha ro och vindstilla men ser hur paniken frodas efter mina fotsteg. Jag vill bara ha harmoni och hör skriken som krossar kristaller efter mina meningar.

Att söka är inte lika med att finna och jag raseras sakta under tonerna av gälla läten.
Att vilja är inte lika med att skapa och jag ser hur mina valkade händer tillverkar det kontrollerade kaoset som våldgästar min dag.

Ro är en obetalbar paus som kantar sällsynthetens berusande öga och bortom ett allt och ingenting förändras bara styrkan att kunna finna.

Kom och hjälp mig att smaka
på det vackraste av alla ord
---------------RO---------------