Vaskulär retorik

        Supramarginal gyrus            

                                        Analfabetisk

                                                    interkommunikation

Interstellär frisyrgenerator                                     Oventilerad

                                                                
                                                                      jutesäckstorso

                                                Azur munhåleodör

    Småperspirerad nukleinsyra

                                                                      Äppelkrigsgröna


                 fingervantar

        Jag använder ofta orden

                                        

                                                som trampolin

            för att ta mig över                                            

                                                                    det vardagliga.


                                över
Ibland så högt

                                               
                                                        att det inte längre

    går att se




                            vilka bokstäver

                                                                                                        molnen

        släpper ifrån sig               

                       och

som med                         perspektivlöshetens förbehållsamhet

                                                        regnar             över allt.
                                                                        ner





        Det finns säkert en mening

                                                        med att vi sitter våra trånga säckar


      och låter våra höljen                                             genomskinas

som vore de av kupat glas runt astronomiska skepp

                                                        som seglar runt inom oss


                                            och utforskar


        det vi inte förlorat                                               

                                                                               sedan barndomen.





Lite då och då                    hänger vi

                       
                        inte med.         



                                            Då försöker vi

       låta bli att fastna i den stora malströmmen.

                    Ibland                 är det som att åka


    på en pakethållare                             på ett ojämt underlag.


Ibland som att bli lite kär,                         som att åka

                                                                                fast

                                                                   

                                                                                    ändå inte.

                                               Och

där det nu finns

                                    asfalt

                                                        läggs inte längre

                                                                                                kullersten.

Och där det nu
                        endast  finns
    utrymme för
bostäder
    fanns förut        våra
                       parkeringplatser.

                Fast
                            de finns där fortfarande,                               fast

        under ytan,

på samma plats där ängen         förut         fylldes

                                                av jordhumlornas dämpade surr.

                     Fastnaglade mitt emellan.