07.30. Vinande kall vintermorgon.
I den jäktande rusningstrafiken
rycker vardagens tåg fram.

Frustna identiteter vakar
bakom lagrerna av päls
- här, fanns ändå inte.

Se upp för dörrarna. Dörrarna stängs.

En ny passagerare; en liten, ensam
pojke. Välkammad och ren men han
har bara jeans och t-shirt på sig.
- Vi ser honom, fast ändå inte

Bakom våra tjocka jackor
sneglar vi i smyg och undrar, grubblar
över den där lille huttrande personen.
Men ingen säger någonting. Naturligtvis.

När jag går av lämnar jag mina korta
reseögonblick bakom mig.
Ute är det kallt, det snöar nu.
Jag drar mig än mer in i min päls
och tänker aldrig mer på pojken
- som fanns, fast ändå inte.