likt en eldsprutande drake som mist sin glöd
skummar saliven från gapet
när hon skriker ut sin frustration


men det är ingen som hör
ingen hör


likt en enhörning kämpar han viljestarkt
stångar det trimmade hornet i glasskivan

håller upp kniven framför strupen
skär ett snitt
alla ska få se


men det är ingen som ser
ingen ser


dem flyger i luven på varandra

en kort sekund vill hon fly
fly från allt som känns
allt som känns

hon sviker honom
om igen

brister ut i gråt



förlåt mig mina synder barn