det är ett tag sedan min musik
tystnade

ofrivilligt försvann bandet
[som pärlorna träs på]


det gick en tid
kanske två


så en kväll satt hon där
och drog fingret genom korkskruvarna

i början såg hon ingenting
[det är ju sluten som räknas]

jag avböjde den sista ölen
och hon sa att hon inte vet
vart hon är på väg
men att människorna förmodligen
flimrar i slutet på alla meningar

jag visste att jag känt just det
någonstans på ett tåg
mellan lund och helsingborg
[att jag ristat det i min hud
med en finslipad fingerborg]

sedan föreslog jag
att vi kunde närma oss sluten halvfärdiga
för att lära känna varandra
på ett annat vis
[för det gör nog de flesta
som känner någon annan
på ett annat vis]

det lät uppriktigt när hon sa
att det hade varit trevligt att prata en stund

det lät likadant när jag sa detsamma