Så stannar dagen åter upp ett tag.

En vågdal, innan nästa dyning höjer

vårt jagande till maxnivå. Jag dröjer

i tystnaden emellan hjärtats slag.

Här kan jag unna mig, då allt står still,

att en sekund begrunda och bevista

det eko som, i likhet med det sista

som en dag ljuder, vittnar: Jag finns till!

Det är i pausen insikten kan nås -

i väntan skapas ju identiteten.

Ur tomheten och ledan växer jaget.


Så låt ej tråkigheten förbigås -

den är vårt halmstrå in i evigheten,

vårt sällskap efter sista andetaget.