Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

blå var jag






ut i natten gick vi

han frågade vart vi skulle
jag visste inte
visste inte

något hade fyllt mig
och jag vet inte om det var vinet
eller
han
eller natten jag gungades med i
vågorna jag på avstånd hörde slå sakta in mot hjärtväggen
tårarna jag sparade innanför ögongloben
blå var jag


och han viskade




Fri vers av sårosa
Läst 530 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-09-13 21:59



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Den här texten känns som ett böljande hav som avslutas med en mild och knappt hörbar viskning vilken, förhoppningsvis ömsint, sköljer upp över stränderna. Berusningen finns i alla fall där och helt oavsett dess orsaker så verkar den vara en varm och pirrande upplevelse. Det svajar, det gungar till och natten omsluter hjärtat med en mjuk och inbäddande sammetskänsla. Dock finns där även tårar, förmodligen många tårar, som är sparade i säkert förvar bakom ögongloberna och kanske längtar efter att få komma ut. Det finns lite motstridiga känslor i dikten, något vackert och bitterljuvt som båda tycks aktualiseras och göra sig påminda på en och samma gång. Hur som helst så är det fint. En kort episod som påminner om ett snapshot av ett ögonblick och som bär på mycket djup och känsla.
2011-03-24

  Mow Dean VIP
så bra text.
du är verkligen bra.
2011-03-23

  Mow Dean VIP
så bra text.
du är verkligen bra.
2011-03-23

  Razor Johansson
"och han viskade". Jag tycker om den summeringen. Vad viskade han? Varför? Det gör det samma. Du knyter ihop det så fint.
2011-03-22

  M.A.J.R
Helt enastående! har nu läst alla 3 och tänker göra det igen =)
Snyggt!
2011-02-09

  Baystream
... och hans viskade.... och han viskade... !??!

Vill läsa mer, måla mer av den natten!


Mycket bra text!
2010-09-14
  > Nästa text
< Föregående

sårosa