Cyklar samma främmande vägar som vanligt ut
i grått regnbågsljus
bara skillnaden
kommer fram till en dörr
A
dit jag har nyckeln

låser upp större datorn
spanar in den växande utsikten
inser
jag bor här
nu
en våning högre än hittills
C
ser vissa träd
rakt mot toppen
hör människor komma
till samma ställe
hem?

i de neutrala drömbilderna
krestade min horisont omkring här utifrån
som om livet var en torsdag
där successiva balkonger
BAAB
stod öppna mot kanske.

Plötsligt står jag
på insidan
med könet pressat mot brevspringan
och känner
mig inte alls rädd
bara fullt möjlig, genom dörrkikaren
syns Baccara stå och
orma sig i svart klänning
och vit. Trappuppgången har förvränglats till
balsal för tjänstefolket
upp o ner
struttar stråkmattorna

"I don't know how
but I know why
I'm gonna love you
till I die."

sugs ut eller in
ur sjuk sommar
genom frisk september
längs ABBAs elbas
där grå dimmor glimrar närmare
de spanska essen
i de pragska bakfickorna
dit jag var tvungen
resa på nytt för att finna
den gamla samlingsboxen
BCCB