Ta mig ur bokens rader

du som lät mig födas

fick mig att växa från ett frö

genom att finna min näring

i den mörka mjuka jorden

vars doft bor i mitt hår

och under mina naglar



Ta mig ur sammanhangen

låt mig finna nya vägar

de gator som är trampade av många

och de stigar som väntar på

att bli sedda och funna

där de vilar i saktmod

under grönskande ängder



Jag är den dotter du aldrig födde

men som finns i livet ändå

den ofödda av rönnens stam och rot

den eviga som vilar likt havsskum

på mörka mäns huvud

hon som alltid söker ofunna dörrar

där du letar bortglömda stigar



Omhulda min skapelse

och offra mig inte åt förgängligheten

jag är dyrbar och väntar på tid

väntar på levande väsen som döljer sina

svansar, tungor och klor bland stenar

för tiden är allt vi gör den till

och för mig är den en bevingad moder

kommen ur en dagdrömd port