Långa dagar föder
hårda röster
önskar snart att
allt tar slut
Sakta drar då vind
mot öster
endast eko kvar av
vindens tjut

Livet verkar ändå
ofta tveka
över solljus eller
skuggans ro
Väljer allt som finns
att smeka
lägger kind mot
örnens bo

Lust och fägring spelar
med fiolen
dansar alltid bra med
himmelsblå
Fast även i blindhet
lyser solen
trotsar stunder av
molnkant grå