Om du vore tid är jag blott ett andetag
som njuter av stillheten i dina blickar

om du vore ljuset är jag färgerna som bryter ned alla gråa ting

så förenat med min tanke skjuts jag upp mitt evigheten och förvånas av att jag alltid vaknar upp med en ny födelse

om du vore en tro är jag vår ständiga fantasi och ett allt flyter ut mot overklighetens formbara kokong

när norrskenet speglas i dina linser förloras ett jag in i din själ och vi strålas ut mot ett spegelblankt hav i en ljuv serenad

om du vore himlen är jag falken som försöker nå de högsta av höjder

där tankar korsfäster en tragedi och livets potpurri växer med de steg som jag tar med dig

oskuldsfullheten blir inte längre målet, när vi växer våra själar i varandra

om du vore en längtan är jag den eviga dagdrömmen i resan mot alltet

serpentinvägarna förloras i betydelse och jag kan aldrig mer drunkna i din barm fylld av värme, jag kan bara leva i den

om du bara vore en förnimmelse hade jag redan nått mitt mål med livet.