Promenaderna är numera allt färre
Därför njuter jag nu extra mycket när den ännu bara har tagit sin början
Vägen är främmande
Som så mycket annat numera
Ja, allt känns främmande

Löven börjar så sakta gulna
Så och min själ
Så och mitt ruttnande inre

Vinden tar tag i de gulnande löven
Fladdrar gör det slitna håret

Jag sveper tröjan som jag så godmodigt valt i dumdrist tätare om mig
Med ett slitet inre påbörjar jag min promenad
Med tunga steg fortsätter jag
Följer vägen
Ut i livet