Med det sista andetaget faller löven
De kantas runt hennes fötter och talar om en enslig väg
Vägen vid det vägskäl där tankarna går isär
De tankar som obarmhärtigt sluter sig
Famlar
Trevar fram
Efter ett uns av vetskap, förståelse
En värld så inkapslad i det trångsynta och vidskepliga
En värld utan närvaro och livsgnista
De ruttnande löven följer med vinden för att berätta om det livsöde som vägrar se ljuset
Ljuset vi alla föds med
Närvaron och kärleken