Hon tittar ut
I mörkret ser hon konturerna av den natur som speglar sig utanför fönstret
I takt med tågets gungande faller hon in i minnena från förr
Tiden som utspelade sig här
Samma tid
Varje kväll
Varje dag
Tänk att det faktiskt är så länge sedan nu
Ändå klamrar sig minnena fast
Blundar hon känner hon det
De känslor som är boven till så mycket
Problemen hon tagit med sig från det förflutna
Återskapade av de minnen som borde vara djupt begravna
Långt nere i det undermetvetna
Ändock ligger de så nära ytan
Fortfarande finns dem där
Alla hon höll nära
Känslan av att inte räcka till
Känslan av att inte duga
Så många år som gått
Och ändock
Ja ändock är hon kvar
Tåget åker vidare
Men kvar är ändå hon
Flickan som ville alla för väl
Flickan som glömde sig själv
Flickan som aldrig fanns
Det förflutna som tynger ner nuet och den framtid som skulle kunna vara
Hennes liv