hur vågar du fylla tomhet i någon annans hjärta
du var den som skulle göra mig till den jag var
jag hoppas att du andas in all smärta
att dina hjärtslag aldrig någons kärlek tar.

du gav mig allt med mening och med ton
ett vinglas på en sommar kväll med snö
och visst var det otroligt, en på en miljon?
men alla minnen måste engång dö.

aldrig ska dom försvinna från mitt hjärtas vrå
men dö, det ska dom göra här och nu
hur kunde jag engång älska som där och då
när vi visste att den som skulle lämna, det var du.

i tid och otid har du kysst mina läppar ömma
och kramat min hand tills benen brast
men alla minnen måste vi nu glömma
annars är det som om vi sitter fast.

men hjärtat mitt har svårt att släppa taget
att låta någon annan nära nu
men aldrig ska jag känna obehaget
när någon annan kysser mig som du

men det här är inte slutet vi planerat
det är här vår saga börjar om
återskapa allt som blev raderat
när vi förtärde kärleken som dom.