Tiden står stilla. Jag känner hur pulsen ökar,
och försöker komma tillbaka till verkligheten igen.
Det faller tunga regndroppar från himlen.
Och jag finner den plats där vi alltid hamnar.
Den där platsen,
nånstans mellan dröm och verklighet.
Sätter mig ner och minns hur vi predikade,
om livet.
Jag tror du ändrade mig.
Du fick verkligheten att kännas mer levande.
Det var du som fick mig att inse,
att det finns mer än svek.
En längtan, som finns där, mellan otrohet och kärlek.
Jag saknar redan din röst och dina fingrar mot min kind...
Håll mig bara nära. Låt det inte försvinna med vinden.
Håll mig nära. Jag behöver din styrka, dina stöttande ord.
Håll mig nära. Jag behöver dig verkligen.
Mer än du tror...