En gång för fruktansvärt längesedan fanns ett tempel. Det var beläget högst i hela universum. Tre oändliga trappor ledde ända upp till templet. Från var sin del av världen gick trapporna.

En dag när Sirius lyste särskilt vackert, kom där tolv trollerikonstnärer ridande på varsin stråle. Fyra längs vardera trappan kom de. I sina dammiga mustascher och oborstade sammetskostymer liknade de tolv kopior av samma figur. Vid den runda lilla dörren i mitten stannade allesammans upp.

Det var här som trapporna möttes. Dörren liknade ingen vanlig dörr, nej den var en av världens minsta portar och påminde närmast om en glugg, ja rentav ett titthål, ett nålsöga. Trollerikonstnärerna blev stående gott och väl en kvart. De dividerade om vad de ville få ut av expeditionen. Man enades om att man skulle hitta den allra innersta hemligheten, den så kallade siRis oRigo.

Så en efter annan slingrade sig nu alla tolv trollerikonstnärerna in genom dörrens öga. När sedermera ingen längre var kvar utanför templet, upptäckte man att man ingalunda blott hade trätt in i templet, nej, dessutom hade man just kommit ut ur templet på nytt.

Som om man aldrig hunnit vara därinne...

Och här ute såg fältet precis likadant ut som på andra sidan. Sånärsompå att man ej var tolv längre, utan tretton nu!!! Hur kunde en dylik besynnerlighet överhuvudtaget vara möjlig!?!

Fasansfullt förbryllade försökte trollerikonstnärerna förhöra varandra, i syfte att sätta fingret på vem som var den trettonde. Dock emedan hela bunten gav exakt lika ill-listiga svar, blev förvirringen alltmer mardrömslik. Till sist syntes där ingen annan metod att ta till än en rent handgriplig förgörelse. Om man omintetgjorde sina medresenärer så skulle man åtminstone bli säker på att den falske konstnären försvann.

Expeditionen mynnade således ut i att trollerikonstnärerna förtrollade varann till grammofonskivor. Dessa singlade ner genom rymderna, då och då studsandes mot trappstegen. De fick riktigt skön fart och snurrade allt djupare in i universum. Emellanåt glimtade musiken till med sitt svarta ljus, lika vacker som Sirius fjärran strålar.

Slutligen rotade sig grammofonskivorna i sina banor och fick två barn vardera. Dessa hade strax förtrollat sig till trettiosex spiralgalaxer samt tre svarta hål. Universum var nu nästan framme där vi är idag...