Hur jag vet

jag vet att du minns
den gången du satt mitt emot mig
på det där hotellrummet
i den där stan där det alltid var grått -

det var den kvällen frosten kom
och du drack ditt rödvin
men jag
jag var redan berusad
för hela rummet doftade adrenalin och dig

och jag vet att du minns
att vi stod på balkongen för att röka
och hur du var så mån om att inte nudda mig –

men vad du inte vet
är att jag så tydligt kunde höra
när jag kom tillräckligt nära
hur ditt hjärta slog snabbare än mitt

Fri vers av Propella
Läst 2005 gånger och applåderad av 2 personer
Utvald text
Publicerad 2005-11-25 18:12

Skriv ut
Spara som PDF

cameron du är helt otrolig! vilket språk.. mvh cam 2006-07-05

Arne Axel Dahlgren Fantastiskt fina texter som jag tycker mycket om du kan fånga känslor i få ord 2005-12-06

Charly Ja jag ryser också. En av de vackraste... 2005-11-27

Charly Ja jag ryser också. En av de vackraste... 2005-11-27

la-poet jag ryser.. du skriver så bra 2005-11-27

ej medlem längre Fastnade speciellt för det andra stycket, det kan nästan stå som en egen dikt i sig tycker jag! 2005-11-27

Myself dina dikter är som bilder ur en film,en riktigt bra sådan. 2005-11-26

Jessi Mmmmmm, mysig....verkligen 2005-11-26

Daniel_78 Jag håller med båda leden för att inte göra mig ovän med någon. Du skriver bra, det vet du ju redan :) Men för mitt eget läsande känner jag att för många utav de senare texterna återkommer så mycket som tidigare målats upp. Det är svårt att verkligen fastna, då de är uppbyggda på samma sätt. hon & han karakrärer, miljö och sedan en twist på slutet. Jag säger inte att alla inte är bra utan det är svårt att överraskas och eller känna att det hela tiden överträffar. 2005-11-26

mariann "i den där stan där det alltid var grått" "det var den där kvällen frosten kom..." du målar och du målar, skulle kunna vara Stockholm eller vilken stad i mina drömmar som helst. 2005-11-26

ej medlem längre underbar, du är bäst...tack för dina texter =) 2005-11-26

rebecca d den här kommentaren gäller både människorna i dikten och vi som så mycket här analyserar en text: vi är sköra människor lagda i varandras händer... 2005-11-26

rebecca d (om et nu hände efteråt...men även innan:gör ingen skillnad) 2005-11-26

rebecca d jag måste säga att jag reagerar precis tvärtom kommentaren nedan: den vinner på omläsning. Jag är visserligen lite allmänt förtjust i när ngt upprepas flera gånger i en dikt...men framförallt är det angeläget att skriva om: det som kan hända efter den yttersta intimiteten- avståndet, skalet, masken som går på så snabbt, doften finns kvar, men han vågar inte nudda vid henne, fast hjärtat bankade (o sen är vi så dumma att ta o tolka det, vi kvinnor (oftast, men inte alltid, är det vi som få uppleva sånt...tills vi lärt oss bättre att dels kanske vänta med det yttersta, men framförallt...lyssna till oss själva o den andres helgjutenhet, om den finns eller ej) VIKTIGT i läcker vacker gestaltning 2005-11-26

ej medlem längre viktigt, tror jag, är inte att skriva för att tjusa läsaren utan skriva det som tjusar en själv. det är då det blir spännande, intressant, gripande, berörande och tankeväckande för läsaren. denna dikt tycker jag är lite tråkig om jag ska vara ärlig. jag ska berätta varför, så gott jag kan. det är stort sätt en rad som stör min upplevelse "för hela rummet doftade adrenalin och dig" spänningen försvinner tycker jag. samt något som störde mig redan under första läsningen var alla "jag och "du" och typ " jag minns att du minns att du visste att jag hörde det du vet nu som jag visste då" osv däremot första stycket är riktigt bra speciellt "i den där stan där det alltid var grått" slår an en ton som jag gillar. hoppas det blir en öl ändå ;) 2005-11-26

Ki Första intrycket är faktiskt detta rungande intresse för Propellas ego eller alter ego Det är ju bara texter som alla andra... Varför dissikera hennes person...? Får tyvärr instämma i någon av de föregående dock Hur vacker du än målar din tavla så saknar jag något Kanske har jag massor kvar att lära men den talar inte till mig... Lite för kallt och flyktigt kanske men det är ju mina känslor ! 2005-11-26

Ord Jag igen... Förstår och uppskattar diskussionen kring detta , intressant och lärorikt som alltid, även om jag som länge varit sjuk av mitt överengagemang ;-( kanske ska akta mig lite (OBS! mitt ansvar !!!) men det är ju såå svårt att låta bli.. Om nu jag som 38 årig Man kvalar in till de där fårade äldre Männen , vet jag inte =) MEN...JAG ser inte Propellas diktjag som något ofarligt offer eller objekt.. under ytan läser jag...visserligen ung kvinna...men också ett överlägset intellekt i full färd med att bearbeta sina tankar kring just dessa bitterljuva stulna stunder med de fårade... slipandes sina vapen.... Ett vackert men låångt ifrån ofarligt "objekt" mellan de skira lakanen.. långt ifrån något offer... där finns tagande såväl som givande och vilja att behaga.. massor av attityd och vilja...frustration , men ochså IBLAND en känsla av att vara just offer för verkligheten...men vem av oss känner inte igen sig i det ??? Jag gör det då...om än fårad gamling =) till Proppis: Låt ditt alterego leva vidare och utvecklas som hon må göra hon tillför oss massorprecis som hon är , men kommer "de slipade vapnen" fram i första . andra , tredje boken eller inte alls , så vill JAG ändå följa henne ! Kram / Crister 2005-11-26

swimsus@gmail.com Otroligt...har läst alla kommentarer nedan, och jag förundras över hur du lyckas locka folk till att tänka och analysera dina texter så mkt, denna inget undantag. Det är underbart! javisst märker man en följetong i detta men och?Intresset nedan tyder bara på uppskattning. jag läser din text och tänker på hur det ser ut efter några dagar. Huir ljuset och magin kanske har lagt sig något men blivit på gränsen mellan bekväm med en inslag av pinsam tystnad. Försiktiga tankar inför framtiden och vad händer nu liksom. Det där med att röka på balkongen får en att tänka lite på casual after sex utövande hihi, och det är fräckt. Och hur hans hjärtats flämtningar vittnar om nervositeten..så mkt känslor.. Strålande skrivet tjejen!!!! 2005-11-26

Saga-Sofia Dan - jag respekterar din åsikt. Kul att du blandar dig i. Till syvende och sist handlar detta nog om tycke och smak. Vissa vill ha tungsmältande praliner, andra turkisk peppar som river halsen ren. Själv föredrar jag att choklad och lakrits. Gärna samtidigt. Men, Propella - du har själv sagt att du håller tillbaka. Jag anser att det syns. Ibland. Inte alltid, men ibland. Du är hur skicklig som helst, så är det bara. Men jag tror att det gör gott att få tänka till ibland. Dan fick mig att tänka kring mitt skrivande så det knakade förra veckan. Först blev jag förvirrad, sedan gick jag igång i försvar - men kom ur det stärkt som attan. God natt på er, S 2005-11-25

Per Rydberg Du återskapar en doft av relationen. -och du gör det så att jag känner igen mig i detajer från självupplevda situationer. Den vibrerar så det märks över nätet! Det kanske är det där med andningen... 2005-11-25

Myy Det jag söker i en dikt är äkthet. Att slippa känna att skribenten anpassar sig för att passa sina läsare - alltför mycket. Men allra mest vill jag nog bli berörd. Dina dikter känns ärliga och självupplevda, men framför allt är de berörande. Jag tycker att ditt skrivande är bra precis som det är. Visserligen kan man alltid utvecklas i sitt skrivande - men hur och vart beror ju på vilket mål man har med sitt "poetande". 2005-11-25

Natalie Vääldigt fin :D 2005-11-25

Dan Linder Angående Propellas dikt och de inlägg som ryms här nere. Min känsla som läsare och som bokslukare är denna: jag VILL att en bok av Propelladikter ska andas Propella från sidan ett till sista. Kalla det ett grundanslag med variationer. Jag läser mina favoritförfattare - och återkommer till dem - eftersom jag tycker om deras värld. Deras tonalitet. Variationer på en melodi jag tycker om och egentligen alltid tröttnar på. Skulle vår kära Propella göra många beundrare (inklusive mig) den tjänsten att samla sina pärlor mellan två pärmar skulle jag lägga den vid sängen eller ta med den på tåget och läsa dikterna en och en, som pralin på pralin ur en enda ask. Jag skulle läsa om varje dikt, tolka, låta den stanna kvar, stryka under geniala formuleringar och se framemot nästa. Gå vidare och läsa klart. Propellavärlden är tydligt definierad här tycker jag också. En scen, ett skeende, ansiktslösa människor i en situation som får blodet att bubbla. Ändå känner jag att du Propella är tillräckligt skicklig för att inte gå i fällan att upprepa dig. Din tonalitet finns där, ditt angreppssätt och det är halva charmen med att läsa dig. Din tonalitet är lika indivuell som din röst. Ditt sound. Och rösten sjunger här. Sjunger genom varje bokstav. Skulle vi alla ge ut varsin dikt- eller novellsamling skulle allt bli ganska lika. Men jag känner inte att vi behöver ta på oss olika hattar för variationens skull. Soundet är vårt, det bär oss genom samlingen, sedan kan varje enskild text skilja sig åt ifråga om perpektiv, rytm etc. Så --- jag sparar, läser. En samling av dikter behöver inte vara x antal texter som skiljer sig åt, men med knappt hörbara tonartskiftningar, dikt till dikt. En Propella samling skulle bli som en resa genom ett landskap där vi byter musik på bilstereon var tredje minut. Skiftningar i upplevelsen, men samma tavla. Samma uttryck. En plats att kalla hem och en författare/poet att återkomma till. Det är din stora styrka förutom en strålande stilistisk hand, ordval och din 20/20-syn för människor, stora och små, i kärlek eller tragedi (oftast en kombination av de två). Ser framemot en pralinask från dig. 2005-11-25

Ola Rydberg du är mästarinna på att få till stämmningar och rysningar i dina dikter stående applåd ! 2005-11-25

sol åh, ännu en rysare. jag ÄLSKAR adrenalin och dej! 2005-11-25

Saga-Sofia Jippie! En diskussion. Såna gånger är poeter.se som bäst. Och vi har ju mailats lite om det här, Propella. Kul att du kan ta kritik - all heder till dig. Som någon kommenterar här, dikterna blir vackra bilder att sluka i ett svep. Men jag vill ta det ett steg till - det är kvinnan som blir en vacker bild. Ett objekt som liksom flyttas från karl till karl, från hotellrum till hotellrum, där doften av någon slags lycka finns i att vara perfekt i den lilla svarta, i att hamna under lakanet, att vara den som får den svåråtkomlige (oftast upptagne, något fårade) mannen på fall. Om inte för en längre stund, så för en liten. Och kanske är det vad som provocerar mig. Objektifieringen. Att hon inte säger ifrån en endaste liten gång. Gör sig en aning besvärlig, svär, eller åtminstone fimpar honom mellan skinkorna. Kanske vill jag rentav försvara henne, daska henne i ändan och säga - kompis, res på dig, gå ut och skaffa dig lite värdighet i stället. Och är det så - DÅ är dikterna skitbra, för då har du fått mig att reagera. Men ser man det endast som vackra bilder, då är de förnedrande på flera sätt. Propella, ta mig med en nypa salt. Jag diskuterar gärna och säger inte att jag har rätt. 2005-11-25

syster pion alltid, alltid, ALLTID lyckas du! det är såhär poesi är när den är som bäst! sluta aldrig :) 2005-11-25

rebecca d visserligen har dikterna en likhet. Men de är så vackra, skimrande. Och poängen här: ditt hjärta slog snabbare än mitt alltså, hm, jag vet din lilla hemlighet,du var lite ivirigare än jag), den var ju härligt uppfriskande 2005-11-25

Ord Hej Propella =) Vill denna gång mest bemöta kritiken nedan.. vilken jag röstat som konstruktiv och anser klok och välmenande.. MEN Jag är av den rakt motsatta uppfattningen... Ditt härligt svävande sätt att beskriva känslorna inte personerna , lämnar livgivande luft för mig som läsare , att lägga in mina egna bilder och personer...*njuuter* Din konsekventa stil.. uppskattar jag mycket , då det skänker igenkänning, och jag är med,på..Direkt =) Jag för min del skulle uppskatta enormt att läsa en HEL Bok med dina alster , sträckläsa och låta mig svepas med av den totala känslan och harmonin ! Tänker mig en bok av mina alster (som jag inte anser vara av publiceringskvalitet till skillnad mot dina , men som kan tjäna som motexempel) dessa alster skulle spreta och slita i läsaren och knappast locka till någon längre stund av läsning ;-) Längtar till nästa verk och "boken" =) Kram / Crister 2005-11-25

Saga-Sofia Har funderat på en konstruktiv kritiktanke till dig. Du får den för att du är en av mina favoriter och jag hoppas du kan ta den. Jag går rätt på. Du är så förbenat duktig på det här, på att fånga ögonblicksbilder där känslorna vibrerar under huden. Men. Det finns ett stort men. Om de alla samlas i en bok, så är jag inte så säker på att jag skulle läsa hela vägen. Jag börjar tröttna. Varför? Dikterna är så lika. Kommer du ihåg mitt yrande om smutsighet? Nu vet jag vad jag menade. Jag vill veta mer om människorna. Om bakom. Kanske inte om varför, men ändå få lite substans. Jag vill veta om något mer, bakom mötet. Ibland lyser det till, jag ser männen du beskriver, jag ser diktjaget, du har skrivit någon där diktjaget möter en fd älskare på gatan, där några få kläddetaljer säger massor om personen. Den var lysande. Här känner jag bara: jahapp. Ni är tända på varandra och det här slutar antagligen ännu en gång under lakanen. Whats next? Jag tror att dina dikter skulle lyfta betydligt om du tänkte på det här. Men det är ju bara min tanke. Du har ton av fans och kanske har jag helt fel :-) Write on, S 2005-11-25

ej medlem längre "men vad du inte vet är att jag så tydligt kunde höra när jag kom tillräckligt nära hur ditt hjärta slog snabbare än mitt" En välbevarad hemlighet alltså, få vill visa sin svaghet sådär i gråa kvällsskymningar..;) Har du berättat? 2005-11-25

jahapp Älskar denna...särskillt sista versen! tur att du skrev nu....höll nästan på å bli lite tjurig över att du inte gjorde det *gapflabb* 2005-11-25

Markattan Jordnära, målande och väldigt bra beskrivet - som så ofta. Gillar speciellt meningen "för hela rummet doftade adrenalin och dig". Snyggt! 2005-11-25

Jessica Ewa Åh underbart. Vad mer kan jag säga? Underbart... 2005-11-25