du kommer fram till min kropp
och talar om för mig att jag finns

därsom solskenet sällan blir sig likt
igen är ju ändå
du som kommer ut
ur dörren där
liksom knappast förundrad, medan jag

kommer fram till din kropp och
talar om för dig att du finns

med min hand på
dina axlar
skulle vi aldrig känna
igen oss om
jag fick se hur
dina fingrar föreställer
mig nu
genom ditt hår