När kamelen hade trätt sig
med vällagrad svett
igenom nålens
öga
kom han leende ut på samma dynor
men inte av sand, ty
siden o sammet
hade inom sinom
i kvickt sjunkna lönngropars sirap sugit upp
öknen
samt pånyttfyllt fälten
med tälttyg och
träfort och tornspiror
och tempeldraperier
av rikare och rikare kanelsmaker
som allt oftare doftade
överflöd
medan kamelen emellertid
knallade på
som om Sirius var lika när eller fjärran
som om livet var lika stort eller litet
som alltid