Ibland möter vi människor som spyr all sin smuts i vårt knä

som om de låter oss få ärva deras rikedom av svart känsla

de lämnar sina tunga sinnen till oss att äga och känna.


Jag kan inte ta emot detta för jag är inte ägare av känslan

jag bär min egna känsla och den kan ibland var mig övermäktig

därför vägrar jag att bemöta dem som bara vill lasta av

och möta dom som istället som vill dela sin känsla med mig

då kan jag som först ta emot den och ge av mig själv.