I

Barnens silverklingande skratt
blandades med gyllene strålar
grönskande kullars ljuva dofter
blåtonande sångkvitter

Öppna varma famnar mötte oss
ut från inbäddade utsirade huset
liksom svävade leende kvinnor
omslöt mig och min väninna

Barnen tumlade runt i lek och sång
vi välkomnades in på förfriskningar
fick se barnens lekrum, stora salar
i köket härskade lugn mättnad

Plötsligt genom fönstren syntes
härskara i fantasifull klädsel
som i en våg rinna nerför
gröna kullarna i skratt och glädje

Vi gick för att beskåda dessa
för mig så främmande syner
så såg jag – älvor, féer, alver
vättar, gnomer, enhörningar

ja vad allt de kallas dessa väsen
i all sin prakt och färgrikedom
i all sin glädje och danslika rörelser
de utför bara för att de kan

I ett sker förvandlingen
en 'icke-seende' människa
närmar sig och hela härskaran
visar sig vara – människor

Ett brokigt bohemiskt glädjefullt
dansande följe fortsätter sin färd
Den 'icke-seende' människan avlägsnar sig
tilbakaförvandlingen sker simultant

Förundrad hänförd inser jag
att varje människa döljer
sitt rätta jag sitt rätta ursprung
bakom förväntad fasad

II

Fylld av tacksamhet
återvänder vi in i huset
barnen försvinner till
stora lekrummen

Vi alla kvinnor samtalar
om vad vi sett
om vad vi upplevt
om vår förtjusning

Från barnens sal kommer
förfärat skri
ett barn befinner sig i nöd
behöver omedelbar hjälp

Vi störtar mot stängda dörren öppnar
upptäcker trång hall med sandtäckt golv
överströdd med leksaker, stenar, symboler
med ens förstår jag att in träder bara den

som förstår symbolernas värde
som aktar för att rubba deras läge
som innehar kunskap om rätta insatsen
som husets kvinnor verka sakna

förstår att den nödställde behöver hjälp
snarast till andningsstoppets upphävande
hallens utrymme svårforcerbart
vätter mot minimal dörr

påbörjar min vanskliga färd
mot barnets snara räddning
vaknar svettig ur denna dröm
anar kunskapen bakom symbolerna

© Gunilla N
    101008