Matronan lyfter sin skärpa i oavlåtlig tonkonst 

hör du anspänningen

som ett knastrande valborgsmässobål

i varje paus,

hur klangen i strupen berör

över diskanten råder inget tvivel

längre ner - förseglat invid baslinjen

faller utslaget stumt

det är i öronsnäckan

ljudet fortplantas; 

de vet det båda

när sonaten efteråt

                ändå sköljer fram applådåskorna

träffar dess räckvidd honom djupt i maggropen;

sorlet lägger sig som en brusande fors i salens mitt

hör du hur insikten ändå trotsar övermodet?

deras händer trevar intill skeendet

och paret vid pallen sätter sig tätare samman

det är tangenter som finner sig, toner som når konsonans

taktfasta överslag

- nästan över sig givna - 

 utan minsta diskrepans från det fulländade

 längre bort vid åhörarna rör sig frågorna

 ljudvågorna kretsar kring deras huvuden som gamar

ljud

som inte tolererar något annat

än sig självt;

det gäller att se

hur vägarna slingrar sig fram

bortom hanon-övningarna

hur musiken når högre

när den vilar på känslor

© Birgitta Wäppling, 14 september 2010