tätare än någonsin, strax intill taket
ombord på rymliga
madrassen svävar jag
mitt i kroppen
som precis somnar
styr jag det knirkande nya skeppet
från mitt torn
från min tron
spanar drömmande genom kamelsögat längs trappstegen
ner över golvets öken
undermedveten
bergtagen, orörlig
medan skallen bankar i taket
och hakan hamrar ribbornas trossbotten
där verkligheten vill
upp eller ner
genom grannfrökens inferno
genom himlapällets port