För mig fungerar Guds Ord just så att jag får "lägga av allt som tynger och synden, som alltid låder vid oss, och med uthållighet löpa i den tävlingskamp, som är oss förelagd"samma bibelbok kapitel 12:1

Det är inte inne att tala om synd, skam och det jag gör eller tänker fel men för mig är det som en befriande förlossning att få göra sig av med sånt som bara vill tynga ner mig.

Inte kan en tävlingsmänniska tro att han ska vinna seger som bär med sig all sköns bördor på sin rygg?...eller vid fall stannar för att analysera orsak och verkan till att han föll?

Nej här gäller att resa sig snabbt upp igen över hindren och löpa vidare mot målet, fri från alla skuldbördor och felaktiga tankar som bara vill dra ner mig mot marken.

Det är då målet är i sikte som ansträngningen blir som störst och då det är som lättast att ge upp. Tänk på det och besinna dig!

Alla änglar och goda krafter finns där och hejar på dig att ej ge upp nu då segern är som närmast.

Det finns inget mera beklagansvärt än att se dem som gav upp straxt innan mållinjen så nära och dock gav de upp. Bara ondskans rike kan glädja sig över ett så vansinnigt dumt val.

"Se på trons begynnare och fullkomnare, Jesus, vilken, i stället för den glädje, som förelåg honom, led korset och aktade icke smälek och sitter på högra sidan av Guds tron...att I icke mån tröttna och uppgivas i edra själar" vers 2,3