Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En näve snö


Löven blåser av nu, pappa - vinden har slitit stora tuggor från rönnen. Har redan packat färdigt, tar nattåget ikväll, ska resa upp och bära din älskade lillebror, lägga honom varsamt intill dig, tror inte jag halkar. Byter innan besöket i restaurangvagnen om till svart kostym, ser snön singla från blygrå himmel, ner mot några strörenar som kommit bort ifrån flocken och ner mot en handfull nariga björkar intill en bottenfrusen myr, blåser på det heta kaffet. Har i resväskan plockat med mig paltliknande stenar från Fårö att lägga framför gravstenen. Du tyckte om palt, även om du föredrog mommos blodkorv men jag hittade inga sådana stenar. Jag går med sprayade och gnidna lågskor knaprande mot frosten, knackar med hälen hål på en frusen vattenpöl. Står still, som då du sammanbitet sa att jag skulle flaxa med armarna, men jag är vuxen nu så jag står still med snörök bolmande ur mun, men jag gjorde inte som du sa ens då, det fungerade bra att domna bort, lärde mig tidigt den konsten. Jag står still, helt rak, tittar ut bort över svarta flytande älven och mot telemasten i Finland med sin rödblinkande topp, känner på snön som jag lagt i mina fickor. Det är bra, kalluften biter i mina tunna byxben, jag är bara lite rädd, tror jag, det är som det ska, det är ingen fara, jag har levt.




Fri vers av Per Teofilusson VIP
Läst 837 gånger och applåderad av 34 personer
Publicerad 2010-10-14 11:39



Bookmark and Share


  Gunsan VIP
så här skriver du när du är som bäst
naket
sannt
och vackert
2010-10-24

    Erika H
Jag tänker som så många gånger förr hur du kan.
Tränga dig in. Lägga dig innanför med dina ord. Skapa bilder ingen kan ta på - de är heliga på nåt sätt.
Jag finner det lilla trotset mitt i det som är att göra till viljes. Trotset som danar och stjälper lite grann. Det känns tryggt. Att det finns, har funnits, kommer att finnas djupa spår efter de som vandrar. Från de som lämnar. Från de som kommer att gå.
Det blåser kallt. Fladdrar i byxben. Rundar så vind i en vid båge sjö och skog och kommer stillad tillbaka.
Det är vackert. Smekande tungt. Det är varmt. I en kyla, värme.

Så fint. Så varsamt du skriver. Du gör ord levande. Du berättar stort.
Tack.
2010-10-20

    Melona
Per, det finns en alldeles särskild känslighet i dina texter. Något märkligt betraktande som känns fullständigt naket övertygande.
Dessa dikter om din pappa får kevlaret att bryta sönder, som is över öppen eld. Smälter. En näve snö. I fickan. Brännande brev och tankar mot en öppen grav, ett öppet hjärta. Fan. Jag tänker på Kents låt "Gravitation" - jag vet, den handlar om någonting annat, men ändå inledningen är så fin och så passande:

"Jag står här frusen fast
äntligen stilla
Som gravitationen, nåt vasst
Jag ska aldrig
gör dig illa igen
Du fastnar perfekt
i min polaroid
Du blinkar förskräckt
när jag ställer mig bredvid
Du ryggar tillbaks
när min hand just ska röra
vid din"

Om att vara nära, men alltid med en slags autistisk hinna mellan människa/själ och omgivning/verklighet. Du skriver om snö, om rök och på något sätt får jag för mig att det ska vara en kall text, men den är så förbannat varm och kärleksfull att hjärtat värker.
Tack Per, för inledningen och avslutningen. Och för allt däremellan!
2010-10-16

  Lena Krantz VIP
Känslan är mycket frusen
både invändigt och utvändigt

som snön i fickan faktiskt

Fantastiskt bra text!
2010-10-16

  Gunnar Hilén VIP
Som jag brukar säga...en känslig karl är det vackraste som finns !
2010-10-16

  Yrre VIP
Berörande och starkt.
2010-10-15

  stenen/ Yv Ericsson
du är mycket bra.
2010-10-15

  Anna Frölander
Jag har svårt för att skriva något vettigt till din text. Det är ett skeende som rymmer ett helt liv tänker jag. Du lägger in detaljer som lyfter texten, som öppnar upp något nytt och jag vill läsa mer. Vet att jag tidigare läst andra ”pappa-texter” av dig och det är verkligen något drabbande med dem, precis som med den här. Stenarna från Fårö och snön i fickorna, jag tycker så mycket om det. Tempot, flytet i texten är så där behagligt, så där så det knappt märks att man läser, man upplever istället, så där så att man vill läsa mer.
2010-10-14

  Carola Zettergren
Storslaget, vansinnigt berörande, sanslöst fina ordvändningar och du kan förmedla stämningar på ett vis som får mig att tappa andan! Hejdundrande applåder!
2010-10-14

  /Isabel
Varmt och kallt.
Kryper inom.

Vackert.
2010-10-14

  Annie b'larsson VIP
Vilken fin beskrivning av det svarta och svåra mitt i vardagen, som man också måste ta i - och gör det, så gott man kan, och lite till ändå. Vackert och sorgligt på samma gång. Det är en konst att beskriva det så. En text man genast tar till sig, det är inte svårt.
2010-10-14

  Nina Ahlzén
så vackert, ömsint om det lilla, stora svåra, i att vara människa. Älskar detta vemod.
2010-10-14

  Catharina Edin
Tänkte också på kylan, som ett tema.
Och svart mot vitt.
Och död mot liv.
Ha en bra resa.
2010-10-14

  Lili Samuelsson VIP
fy fasiken vad du är bra per
jag blir rysruggigt berörd av denna värme och kyla, som tränger sig på
2010-10-14
  > Nästa text
< Föregående

Per Teofilusson
Per Teofilusson VIP