Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vi då och nu




JAG HAR SLUTAT ATT ROPA INÅT MÖRKRET

Jag har slutat
att ropa inåt mörkret
in bland prasslande nätter
och slingerskogar

Du
la sval hand över
mina läppar
din blick
en cocktail
av bedjande och uppmaning
TYST!

Jag
kan inget annat göra
än att kyssa
din handflata
och njuta
av tystnaden

Jag slutar att ropa
inåt det mörka
efter ljus
och jaga gryningen
när det är natt

Och du...
Det är så väldigt okey

Och på grund av just det
så finns
du
jag
och vi.




Fri vers av Jan Linderoth
Läst 241 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-10-16 17:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jan Linderoth
Jan Linderoth