Mamma skrev ett sms, när jag satt på upptåget
Hon skrev att hon förstod att jag var lycklig
när jag var med dig.
Du frågade mig en dag, om jag tröttnat på dig.
Men.
Hur ska jag någonsin kunna tröttna
på den enda som får mitt hjärta att slå
när jag går igenom mörkret själv?

Jag trummade mina fötter mot den
torra asfalten i Uppsala idag.
Sakta. För en gångs skull.
Och jag tittade upp mot himlen
och mindes att du sagt att stjärnorna
inte syns här.

Jag grät den natten då du berätta det.
För i åtta år har stjärnorna väglett mig hem.
Men ikväll fanns det bara gatulampor
och Du.
Och jag fick gissa mig fram,
för att aldrig gå fel.
Vilse.

Jag sitter i din tomma säng ikväll
och än en gång hatar ditt jobb
och hur mycket du drömmer,
vilka ambitioner du har.

Mina drömmar prasslar ändå här inne.
och jag vet att jag skulle bränna upp
varenda en av dem,
för att se hur dina ögon glöder
när Uppsala inte kan leverera
stjärnor.
Så vet jag alltid,
vart jag har dig.