Ljuger mig full av lögner
att du inte finns inuti mig längre.
och mamma frågar om dig,
lite lätt.
för att inte komma för nära inpå
ifall det skulle göra ont.

För det var hon som öppnade
sin famn
när jag kom gråtandes ut
från mitt rum
och sa att det inte längre var
du och jag.
Hon vet hur det skar i mig
och i hennes hjärta är du brännmärkt
förevigt.

Du ligger förmodligen
i hennes säng nu
och hon tittar nog på dig
när du somnar
för du är så vacker då.

Och jag påminner mig själv
om de bra minnena
och aldrig hur du tog mig för givet
och hur mycket jag hatade
ibland.

Men du var det sannaste
på något sätt
fast din mytomani
satte mig i livets dystopi
för jag var bara
lycklig med dig.

Och det är precis,
det jag betalar för nu.
Och det är svårt att säga hejdå
men jag måste bli hel.